Trädgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar Hösten uppvaknar att gälda livets lån Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar Neröver ormlikt ringlar sig ån
Tungt jag uppför sträva blint i senskymningsblåsten Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral Nordstormens anderdräkt återföder frosten Där klipporna bildar den mörka tempelsal
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar
Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder Snösmyckade toppar likt tinnar och torn De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig fammar Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar