Likt månghövdad grönskimrande orm Ringlar sig färgpraktsdragen Över tindrande stjärnbilders glitterspel Från sprakande ögon i lönnlig kropp De dunkla behagen Nu fäller sin båge vid himlens sel
Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft Från en nebulosa Den ymniga tjusmakt i nattens skrud Ett stråfång som synes ut att ömsa skinn I åldrad prosa Är sagoelden ett förebud
Skuggor ila under glöden Bländade av skenets färd Beskådare av levnadsöden Nu flamma över hem och härd Lågor hugger ned mot marken Ormlik skepnad i skyn är stadd Nu glänser frost om furobarken Mot stammar skenet satt sin gadd
Det ljungar och blossar från huvuden nio En pulserande rytm ifrån ljusspelets brio
Skuggor ila under glöden Bländade av skenets färd Beskådare av levnadsöden Nu flamma över hem och härd Lågor hugger ned mot marken Ormlik skepnad i skyn är stadd Nu glänser frost om furobarken Mot stammar skenet satt sin gadd
Över nordiket målas den trolska skimär Den glittriga dimrök äro dess konstnär