Vintergatan välver sig där mörkret tar vid "Ur stjärnstoft är vi alla komna" En växelverkan mellan tanke och tid Kompositioner, konstellationer vaknar för att sedan somna
Ur synlinjers dimensionerade och mäktiga djup Ett meteorregn genom rymden, föränderlig men stum Ett galaxiskt dis upplyst vid himlakroppars stup Exploderande solar öppnar ett livsmysterium
Moder jords strömmar skyndar mot himmelsbryn Fostrade av livskraftens dunkla gömma Och evolutionens drama präglar hela vyn Befäst i de tillgångar som vi börjat tömma
En silverljus och skir månskensstrimma Förgyller atomsfären till en tempelsal Jag fångas av upptäckters gryningstimma Där mörk energi gör sitt värv som sträng principal
Jag balanserar på stjärnhopars glittrande arkad När jag färdas längs universums ostadiga stråt Där teorier samlas i kolumn och rad Och ovissheten sjunger sin segerlåt