Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig. Som det brukar kännas när man blir förälskad i någon.
Kär.
Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medan jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld.
Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina.
Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte.
Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta.
Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig.
Du är ju sä mycket yngre än vad jag är.
När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, då ger jag dig trygghet. Då ger du dig till mig.
Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma?
(Presto agitato) Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande..
"jag tycker om dig".
Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den.