Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet.
Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann!
Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar.
Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann!
Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg.