Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag Bore, Bore, Borealis Ge oss kyla, frost och is Stärk oss på ditt eget vis Ge oss korpar, pest och varg Väst och Syd och Öst - de svaga gör väl som de helst behaga Sova, äta, slöa, klaga Tål ej jord som vår är karg De blir byten - vi ska jaga Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand