Ur medvetandets reflexer Skapas magnifika salar och modesta rum Det lilla krymper, det stora växer, Växer utanför universum
Där arstiders utspridda glitterstänk Förenas i varje stjärna Ty vinterköld och sommarblänk Delar samma kärna
Forma handen till en kikare Riktade den mot mörka väven Som tjänar som fantasins berikare Och din själ lyfts till mangloben, även
Om ditt sinne är tyngre än jordens själv Och av fa nyanser rik Sa dras den till Vintergatans silvriga älv, Mot höjdernas kosmosaik
En motpol till själva tidens rynkor Virvlar pa himlens svarta hav Och beglänser hällar some ej räds sina skrynklor, Bebodda av vide, mossa och lav
Ljusvagors böljande karisma Sätter alla skyar I brand Som träffar ögats prisma Och för mig till förlovade land
Forma handen till en kikare Riktade den mot mörka väven Som tjänar som fantasins berikare Och din själ lyfts till mangloben, även
“Om ditt sinne är tyngre än jordens själv”
[English translation:]
COSMOSAIC
From the reflexes of the mind Magnificent halls and modest rooms are created The small things shrink, the large things grow Grow outside the Universe
Where seasons' scattered sprinkles of glitter Are united in every star For the cold of winter and the splendour of summer Share the same core
Form the hand to a telescope Aim it towards the dark web Which serves as the enricher of imagination And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
If your mind is heavier than Earth itself And rich from few nuances It is drawn to the silvery river of the Milky Way, Towards the cosmosaic of the heights
An opposite to the wrinkles of time itself Whirls on the black ocean of the sky And shines on rocks which are not daunted by their creases, Inhabited by willow, moss and lichen
The billowing charisma of light waves Lits all skies ablaze Which hits the eye's prism And takes me to promised lands
Form the hand to a telescope Aim it towards the dark web Which serves as the enricher of imagination And your soul is lifted towards the globe of the moon, also