Nordmännens gryende framtidsland, stiger ur gyllene skyar; här står fasta mot fienders band, komna ur skogar och byar, ja, folket som blödde, när utländska hopar vår torva förödde, ta till samling vi ropar: Folk i gevär! Folk i gevär!
Stulen är arbetarnas mänskorätt, stulen är kraften och mödan; trots att man skönaste löften gett, gråta de små efter födan! För svältande skaror som fegt man förådde - mot guldmaktens snaror, tyranner som rådde: Folk i gevär! Folk i gevär!
Ja, låt oss bli ett folk i gevär ända tills friheten vinnes; blåklädda led nu sin trohet svär, skönare lösen ej finnes! I takt vi marscherar mot skenet i öster och snart repeterar mångtusende röster: Folk i gevär! Folk i gevär