Minnena kommer så ofta till mig nu e' allt borta jag fattar det ej Borta e' huset där murgrönan klängde borta e' grinden där vi stod och hängde
Lyckliga gata du som varje dag hörde vårt glam En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram
Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång
Ja allt är borta det e' bara så Ändå så vill jag nog inte förstå att min idyll som ju alla vill glömma nu e' en dröm som jag en gång fått drömma Allting är borta huset och linden och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gata det är tidens som här dragit fram Du fått ge vika nu för asfalt och för macadam
Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång