Natten går tunga fjät rund gård och stuva; kring jord, som sol förlät*, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Natten går stor och stum nu hörs dess vingar i alla tysta rum sus som av vingar. Se, på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Mörkret ska flykta snart ur jordens dalar så hon ett underbart ord till oss talar. Dagen ska åter ny stiga ur rosig sky Sankta Lucia, Sankta Lucia.