Så här står vi nu i all vår prakt tar för givet, aldrig nöjda allt vi sagt, allt vi nånsin haft är monument över våra storslagna liv som alla bara måste läsa om vem du låg med för en kvart sen på fest med alla som du skiter i kan se rubriken ”alla var där”
och när väl smutsen blitt en del av oss som ett pansar, klippt och skuren inser du att du är ensam kvar övergiven, över liken du fällt och högst där uppe på din höga häst satelliter ger dig bilderna en fest med alla som du skiter i eftervärlden minns ingenting