Sista slaget väntar över åsen genom dal fåglar för ett budskap över byn Samla här som står sig stark av mannafolk i tal Må siste man ta fanan ner från skyn
Hedra män som spillt sitt blod och aldrig vänt sig om som vandrar över fälten över ås Trampat över liken färgat himlen med sitt hat Onda man från fjärran ska förgås
Bröder blod har befläckat deras händer deras själ minner om de slag i fjärran löd ondskan vilar tung i jord då stjärnor hålls i sken brinner för att värma liv i död
Månen följer tyste steg över man och kvinna, barn i unga kroppar brinner ivern stor Ett sista tal till fäders tröst hört skalders rim och sång Att aldrig svika kraft i hand, vår bror
När rädslan är begraven och vår styrka funnit råd Vid fälten över åsen hjältar stå Fast vinden piskar, skär i sköld när kyla biter stål ska ropen skalla tunga gå framåt
När bröder faller illa och se sin broders liv i jord är det svårt att vända rygg, släppa tag När ropen blir till viskning lever minnet av dem kvar