På gyllene pelare upphissat block Så sporde en skogman i vargaskinnsrock Som sovit en natt vid granbergets fot Och hörde där inunder gygrornas lock
Snart stego de upp som irrblocken gömt Och nynnade visor så viskande ömt Den dragande kraft i benhöljet slet De varnande orden han hade nu glömt
Ty dessa får ej nämnas vid namn Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång Och han togo dessa uti sin samn Fördvälmd utav berusning i virvlande språng Snärjd av dess fång han leds
Likt glittrande droppar över regnbågens rand Ett bländande strålfång ifrån regnbågens land Det kristalliska sken i gygrornas värld
Lycksaligheten i hjärtat nu brast Lockropens eko så träget skar vasst Hans vädjande bön ej gör hanom fri Nu hjälpen blott vändelrot och tidebast
Ty dessa får ej nämnas vid namn Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång Och han togo dessa uti sin samn Fördvälmd utav berusning i virvlande språng Snärjd av dess fång han leds