Solen strövar under horisontens gräns Middagsmörker ger liv åt myter och illusioner Nu, vintertiden skänker oss sin väldiga influens När stjärnbilder speglar sig med snöns reflektioner
En tid har kommit för att ge oss ro Den släpper lös den fjällstorm som vilat hos brisen Måndränkt ligger järvens täckta bo Den smög i hunger över den blanka isen
Sinnets alkemi Stärks av mörkertidens magi Över frusna vatten Står polarnatten, polarnatten Ett vagt himlaljusbestånd Projicerat mot fjällets fond Nu så glimrar skatten Polarnatten, polarnatten
Himlavalvet draperas av solens broder Tills polardag väcks ur nattens barm En trofast kumpan då håller i ljusets roder Med jordaxelns lutning som hävarm
Tills vi åter förförs av skumrask dager Vid polarviddernas ensliga barriär Föreställningsskuggan kryssar över färglöst lager Värvad av tidens gondoljär
Som vilar över människoboning Ger rum åt ytterligheters storslagna försoning