Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik!